Tänk att humöret kan förändras så drastiskt från en dag till en annan.

I går vad jag nog gladast i världen, helt utan någon minsta anledning. Idag vill jag bara dö... Inte riktigt. Men allt känns helt åt helvete och jag vet fan inte ens varför.
Ingening speciellt har hänt.. Kanske är det just därför jag är så nere. Kan det vara så att man är så pass bortskämd med att det händer roliga saker så ofta så att när det inte händer varken roliga eller dåliga så blir man ändå deppig? Det låter ju sjukt. Jag har alltid haft den inställningen att man ska ta vara på det man har och vara nöjd för det finns folk som har det så mycket värre.
Men här sitter jag och klagar över ingenting istortsätt... Fan skärpning Lisa.
Synd bara att allt känns så meningslöst, förvirrande och dåligt.



Om jag tänker efter så finns det nog en anledning till varför det känns så här ändå, men jag igronerar det. Lika bra.