Ett år nu, ett helt år utan fina du.
Det gör ont i mig..
Natten till den 26:e kan jag nog kalla den värsta i mitt liv, har aldrig känt mig så tom förut.
Det är helt klart något som saknas här hemma sen du försvann ur våra liv, även fast vi har en ny hund så kan inget och ingen ta din plats, inte på samma sätt.
Du finns kvar här inom oss och jag tänker ofta på dig, världens finaste.

Jag och mamma var nere och tände ett ljus på din grav tidigare idag, ett ljus för dig älskade du. Tårarna rann, såklart.
Vi ses någon gång, hoppas du inte har glömt mig tills dess.

Jag älskar dig, du är min stjärna på himlen!