This is a bump in the road

I går mådde jag prima skinka. Allt kändes så lätt. I morse hade jag samma känsla, att livet bara rullar på och att allt går så bra.
Men nu är jag nere i samma jävla svarta grop igen. Där allt är mörkt och där jag inte ser någon mening med någonting. Förjävligt med andra ord!!
Saker och ting blir inte som man hoppas och jag får bara en sån grov jävla ångest.

I morse skulle jag ha gått upp kl 09.00 men min morgon började redan kl 07.25 utav den enkla anledningen att Darin gästade "vakna med the voice". 
Riktigt kul att se. Längtar som en galning tills på Lördag då han ställer upp i Melodifestivalen med låten "You're out of my life"!

När Darins tid i tvrutan var slut så gick jag och la mig igen med tanken på att jag inte behöver ställa något alarm för att jag ändå inte skulle somna om. Pang sa det så sov jag min djupaste sömn. Vaknade igen ca en halvtimme innan bussen skulle gå. Sprang in i köket och gjorde mig en toast. På med osten, skinkan och sist men inte minst grillkryddan som jag med glädje öste över hela mackan, eftersom vi inte har haft det hemma på evigheter. Och ja, när hela mackan är dränkt i det jag trodde var grillkrydda så insér jag att någon smart jävel har hällt i vitpeppar i grillkryddeburken. Typiskt min mamma att återvinna saker och ting och använda dom om och om igen.
Men ja, min toast blev ju sådär lagom god.

I skolan hade jag bara en timmes matte. Börjar faktiskt förstå någonting. Överlycklig tjej kan jag tala om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0