Orken för att dra till skolan för en halvtimmes mentorstid fanns inte riktigt där i morse så jag blev hemma. Ville inte att det skulle bli som förra måndagen, då jag åkte hela den där långa jävla vägen till skolan för mentorstiden och så var den inställd. Sånt där är så underbart. Älskar't.

Nu fram mot kvällen så har jag haft en givande konversation med en utav världens absolut bästa människor i några timmar. Izabelle och jag har pratat om allt mellan himmel och jord, från dom mest sjuka grejerna till vanliga jävla problem med er män. Vet ni hur mycket jag uppskattar att ha en vän som henne? Som finns här för mig när jag än behöver det och som alltid i alla lägen orkar lyssna på vad jag har att säga. Lucky me. Det är allt jag kan säga.

Nu börjar tanken på att få lägga sig i sängen frestas lite. Men först ska jag umgås lite mer med min bästa vän. Spotify. Vi klickar så jävla bra. Kan bara inte slita mig. Helt klart min räddare i nöden. Det är kärlek det. Pure love you know.

Jävligt bra låt som går på repeat.