Chest to chest, nose to nose, palm to palm. We were always just that close.

Jag ska nog joina sängen vilken minut som helst för det blir en tidig uppgång i morgon. Kl tio ska jag vara hemma hos Mickis och strax efter det så åker jag och Emelie tillsammans med henne familj till hennes utspring som sker kl tolv. Sen blir det flak i några timmar och sedan raka vägen hem till Mickis igen, slänga oss in i duschen, fixa oss och sen blir det mottagning för vänner och släkt. Och senare på kvällen så ska jag åka hem till Mari som även hon tar studenten i morgon.

Sjukt, nu börjar det kännas verkligt, nu är det våran tur. Alltså det går inte att beskriva med några ord alls hur allt detta känns. Studenten. Om en veckan är det min tur. Jag? Studenten? NU? Vart fan tog tiden vägen???? Jag får lite ångest men den försvinner snabbt igen när jag låter tankarna glida iväg till drömmen om Australien och USA. Snart börjar livet mina vänner, snart så, men nu är det sängen som gäller. Lite sömn skulle inte sitta fel! PoK


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0