Nej fan nu blir jag riktigt jävla lack. Har suttit här i minst en timme och försökt komma på något poetiskt sätt att beskriva mina känslor på. Men rutan förblir tom. Jag får väl ta och insé att jag inte är poetiskt. Inte alls faktiskt. 

I kväll har jag suttit som en annan idiot och gråtit till sorglig musik på spottan (spotify). Töntig_chääejjj_92 kan då tyckas. Men nej, nu ska vi inte vara sådana. Jamie Meyer, Gavin DeGraw och Rascal Flatts (vilket jävla namn??) är några utav alla artister som är så förbannat bra att lyssna på när man deppar.

Så ja, nu vet ni. Det kändes så överdrivet nödvändigt att skriva ner och dela med mig utav. Just nu har jag och Jocke en otroligt givande konversation på msn... Ska nog avsluta det snart och joina sängen i stället.

Hörs och ses när vi hörs och ses, helt enkelt. Godnatt världen.