Jag är den som känner efter, så man vet vad man tycker och tänker egentligen. Ibland låter jag känslorna ta över och ibland nonchalerar jag dom tills det inte går längre. Dom kommer alltid tillbaka som en överraskning. Precis som en julklapp. Och vips så har jag satt igång mitt tankesystem igen. Och så börjar det om. Jag tänker, känner efter, förtränger och så kommer det tillbaka och biter mig i rumpan när jag minst anar det. Som en ond cirkel. Men en sak vet jag och det är att utan motgångar så finns det heller inga framgångar. Det var allt för mig idag, nighty.